Och HUR lämnar man identifikationen med mindet?

    Det finns situationer där nästan alla kommer till full närvaro - lämnar den mindbaserade identiteten för ett tag;

När du ser in i dina barns ögon, din partners ögon, tittar på en vacker solnedgång, en blomma, i intensiv koncentration...

    Det kan vara till hjälp att se att de här ögonblicken finns.

    Om du stoppar strömmen av tankar kommer du till närvaro i nuet helt naturligt. Att ta paus från mind-aktivitet leder till närvaro. Närvaro tar dig djupare än mindet, djupare än identifikationen med mindets innehåll.

    För de flesta är det emellertid en smula svårt att få tyst på tankarna, på mindets aktivitet.

    Musik kan vara till hjälp. Lugn, instrumental musik fungerar bäst för de flesta. Men vi är alla individuella, behöver prova oss fram till vad som fungerar just för oss.

    Att fokusera på flödet av energi i kroppen är en annan möjlighet. Det behövs stillhet och närvaro, ett tyst mind, för att uppfatta det här flödet som alltid finns inuti oss. När vi uppfattar det, är vi naturligt närvarande.

    När jag jobbar, om jag kommer på mig själv med att vänta på att arbetsdagen ska ta slut, använder jag 1-minuts-metoden. Det innebär att jag bestämmer mig för att ge full närvaro till det jag gör i en minut. Nästan säkert hjälper det mig till full närvaro långt efter den minuten, troligen för resten av dagen. De flesta arbeten, uppgifterna, görandena blir energifulla, meningsfulla, roliga när vi ger dem vår fulla närvaro.

    Om mitt mind verkar allmänt o-möjligt att få tyst på tillämpar jag 1-sekunds-metoden. Det innebär att jag bestämmer mig för att jag KAN få det tyst i 1 sekund. Det är inte tiden som egentligen spelar roll.  Men den minimala lilla sekunden förefaller högst möjligt att vara i inre tystnad. Inte tiden utan kvalitén av full närvaro och upplevelsen av full närvaro är nog för att motivera mig att stanna kvar där.

    Häromdagen under en jogging-runda såg/kände jag ännu en möjlighet; Att förställa mig att tankarna visas som text-remsan till ett TV-program högt upp ovanför mig! Plötsligt är de opersonliga. Jag kan fortsätta producera dem, eller låta bli.

    Det finns så många möjligheter. Varje ögonblick innehåller en ny möjlighet!

                        MED KÄRLEK OCH RIK SOMMAR-GRÖNSKA!

                                                                                   RANI