Kan det vara så att vi alla är här för att vidga, fördjupa, höja, expandera...vår medvetenhet? Kanske är BNP och

H & M;s  årliga omsättning inte riktigt hela meningen med livet?

  Är det rimligt att stressa och pressa sig till vilka gränser som helst för pengar? Är det rimligt? Växer jag till en mera komplett, vis, vuxet ansvarstagande och kärleksfull person av att stressa för pengar?

  När tanken får tystna kan det mycket väl hända för ett tag att tankeverksamheten rusar in genom bakdörren, mer hysterisk än vanligt. Och det går att säga: -"Tack  för att du delar med dig men just nu får du gå någon annan stans och leka!"

  I den helande och välgörande inre tystnaden kommer avslappning, djupare avslappning, den konkreta upplevelsen av att vi är ETT med ALLT SOM ÄR.  Att stanna där ett tag kan vara som att gå ut en tyst och stilla morgon; Kroppen sträcker ut sig i välbehag. Det känns som om jag kan dricka den milda och rena morgonluften.

  Att vara ett med allt som är betyder bl a att det är viktigt för mig hur andra har det och hur vår natur mår. Eftersom andra, jag själv och vår natur är del av samma odelbara helhet så är allt och allas välbefinnande en angelägenhet också för mitt eget välbefinnande.

  I helheten, i allt som är, ska jag fortfarande betala min skatt och min hyra. Jag behöver samspela funktionellt och intelligent. Men om jag stressar, skapar stress-stämning i mig själv, springer "blind" förbi människor, träd, naturen, fågelsången....har jag helt klart skärmat av mig från upplevelsen av den helhet som jag är del av. I det avskärmade tillståndet finns stress, mindets vaga men starka känsla av att något saknas. Mindets vaga men starka känsla av att något saknas kan mycket väl tolkas (eller misstolkas) som:  - "Jag måste öka vinsten!" Inget är direkt fel med att öka vinsten.  MEN - mindets brist-känsla kan inte tillfredställas på det sättet. Det är inte möjligt. Den verkliga bristen ÄR avskärmningen i sig själv, känslan av att vara separerad, inte vara del av helheten, inte stå i kontakt med sitt djupare väsen. Och ingen vinst-maximering kommer att råda bot på den brist-känslan. Vinst-maximering råder inte bot på den gnagande brist-känslan av den enkla orsaken att den inte handlar om ekonomisk vinst. Den handlar om brist på kontakt med den vidsträckta inre frid och stillhet, som är del av allas våra människoväsen, bortom mindet.

  När den kontakten är etablerad och vi medvetet tar ansvar för att hålla den, förnya den, vara i den...är vi fortfarande mycket angelägna om att arbeta, samspela, ge, utvecklas...

Men nu är inte drivkraften längre brist eller känslan av tvång. Drivkraften är tacksamhet, livsglädje, den energifullhet som också är del av våra människoväsen. Drivkraften är också en självklar vilja att utforska mer och mer av helheten av vilka vi är.  En stor kreativ kraft, något av barnets sunda nyfikenhet, finns i vår djupa natur.

  När mindet kommenterar att brist är den egenskap som för utvecklingen framåt kan den djupare och större inre friden berätta något annat: -"Ja, visst kan brist vara en drivkraft, men kärlek, tacksamhet och livsglädje för också utvecklingen framåt. Dessutom i harmoni, i respekt, i samklang med allt och alla.  Den förs framåt med ett självklart och kompromisslöst intresse av att alla människor, djur och natur gagnas tillsammans av utvecklingen."

  Det finns så många saker som inte går att förstå från mindets nivå. Mindet förstår bara mindet och mindet är en försvinnande liten del av helheten av vårt medvetande och av helheten av allt som är.

  Och den djupa lycka, tillfredställelse, känslan av att saker och ting faller på plats, som kommer när vi agerar i kontakt med helheten och vår djupa inre frid, överträffar den tillfredställelse som kan fås på mindets nivå.

  När delad glädje är dubbel glädje så är den glädje som vi delar med ALLT SOM ÄR, djup och varaktig!

                        I total lycka över en Törnskrika i trädet utanför mitt fönster!

                                                  
                            Kärlek och livs-energi! RANI!

  När tanken får tystna kommer omedelbar avslappning. När tanken får fortsätta vara tyst kommer du förr eller senare i kontakt med ett hav av STILLHET och NÄRVARO som finns djupt inom varje människa. Detta hav av stillhet och närvaro transformerar. I kontakt med det får du ett klarseende. Det är ett klaarseende som är annorlunda än mindets seende.

  Kanske mindet jämför dig med andra människor, kritiserar dig eller någon annan, för att inte vara bra nog eller inte vara "på rätt sätt".

  Klarseendet från ditt hav av stillhet och frid ler åt mindets påhitt, som man ler åt ett litet barns livliga fantasi. Klarseendet från ditt hav av stillhet och närvaro konstaterar, noterar, SER det som ÄR, tar in det, omfamnar det, ÄR tillsammans med det som ÄR. Det innebär inte förnekelse eller stagnation.

  Tvärtom! Om du slitits med osäkerhet när mindet styrt ditt möte med livet så fortsätter säkert detta att "ge eko" ännu ett tag när du låter ditt hav av stillhet och frid styra i stället. Men - steg för steg styr nu i stället ett djupt inre lugn som samtidigt är fyllt av klar, hög energi. Plötsligt behöver du inte vara annorlunda, eller likadan som andra. Det ger frihet, kraft, enkelhet. Att samspela, arbeta, ta nya steg i livet blir lekfullt, naturligt, självklart.

  När mindet säger att du slutar utvecklas så händer i verkligheten motsatsen. Mindet är inte längre där och "eldar på" under kritik, smärta, osäkerhet... Det frigör så mycket energi att samspel, glädje, aktivitet blir det mest naturliga.

  Många saker kan hända, och HÄNDER, när mindet får tystna. Det kan mycket väl komma en och annan svår fas. Om du har svåra och smärtsamma erfarenheter bakom dig som ligger oläkta kommer ljuset och intensiteten i din närvaro när tanken är tyst, att lysa rakt igenom de inre såren, starta en mycket snabb helande-process. I ljuset av din närvaro ser du klart att den svåra erfarenheten inte händer NU. NU upplever du minnet av den. Om du accepterar minnet av det svåra, inte ger det åsikter eller tankar, transformeras det från smärta och begränsning till kunskap, empati, visdom.

  Naturligvis finns det många bakomliggande, skrämmande upplevelser som är övermäktigt svåra att minnas, läka, transformera. Låt stunderna bli så korta som du orkar med och be också om hjälp. Låt någon som du litar på vara ditt stöd. Ta till proffessionell hjälp när det behövs. Om en vuxen skrek åt dig när du var liten  och försvarslös kanske du blir paralyserad av rädsla inför människors ilska och höjda röster. När du håller fast i ditt hav av stillhet och frid skrämmer detta mindre, du ser skillnaden mellan rädslan inuti dig och den yttre situationen.

  En misshandel, en våldtäkt, en krigs-scen...det finns många händelser som kan vara i en människas bakomliggande upplevelser som gör det väldigt viktigt att ta emot proffessonellt stöd. De svåraste upplevelserna läks nästan alltid bättre i kontakt med någon som är trygg och proffessionell och som också genom sin blotta närvaro ger en balans till det svåraste.

  När tanken får tystna visar sig vidsträckt inre FRID och STILLHET och vi kan samtidigt se den yttre världen ur ett nytt perspektiv. Vi får vidgad valfrihet, är mindre styrda av rädslor, kan allt mer se världen och livet som en läroplats med många möjligheter.

  När tanken får tystna behöver vi inte längre bekräftelse och uppmärksamhet för att döva osäkerhetskänslor.

  Det djupa fridfulla inre som ÄR i människonaturen bortom mindet har en GLÄDJE som är del av den djupa människonaturen och som är villkorslös. Den glädjen är en naturlig drivkraft för aktivitet, samskapande, kreativitet.

  Kanske mindet ännu försöker sina trickigheter - säger att du är blind och o-realistisk om du känner frid och glädje i "en värld som den här". Det är en normal mind-kommentar och om man plockar ut enstaka företeelser ur helheten så händer säkert ALLT någonstans i vår värld.

  Om vi i stället grundar oss i FRID, STILLHET, GLÄDJE - det som är vår natur bortom mindet ger vi inte längre någon näring till missförstånd och onödigt smärt-skapande. Om vi i stället grundar oss i FRID, STILLHET, GLÄDJE - vårt inre, naturliga o-ändlighetshav, bidrar vi till välbefinnande för både oss själva och andra!

                          I kärlek, försommar-lycka och med ömmande ben efter marathon! 

                                                  
                                                  
                   RANI