Du skriver och beskriver så målande, så vackert. Och med eftertryck lägger du till -"Men det är inte allt som är positivt"! Det ligger mycket smärta i din kommentar.

  Älskade du! Jag vill bjuda in dig till att se och bemöta det som är på flera sätt, hitta flera sätt att vara hemma i dig själv, tillsammans med det som är.

  En del av det som du ser omkring dig är smärtor som människor orsakar sig själva och varandra. En del är snarare livets naturliga gång; förändring, åldrande och död hör till livet.

  Inför allt det som människor orsakar sig själva och varandra, allt det som teoretiskt sett skulla vara möjligt att sluta skapa finns en ganska vanlig föreställning att det är rätt, vi har nästan en plikt, att själva gå in i tyngd och smärta. Att inte gå in i tyngd och smärta kan ses som naivt, känslokallt, avstängt. Personligne har jag emellanåt känt mycket stark smärta inför barns lidande och utsatthet. Men samma sak har också hjälpt mig att inse att det finns många sätt att möta livets olika scenarier; allt det som vi undan för undan möter i våra människoliv. Att själva gå in i tyngd och smärta är INTE någon garanti för att vi lever och agerar på toppen av vår förmåga.

  Under en resa till Indien mötte jag det som vi möter i Indien; människor i svåra situationer, barn i extrem utsatthet OCH skönhet, inre stillhet, tempel, blommor, välmående människor...

  Bland allt jag mötte fanns en pojke. Han såg ut att vara 9 -10 år  i mina ögon (var förmodligen 12 eller 13). Han var skoputsare, tunn, smal, smutsig och vänlig. Jag gav honom någon slant vars storlek jag glömt. Jag försökte också vara NÄRVARANDE i mötet med honom. Som ett svar på mitt försök att vara närvarande i mötet med honom, bad han mig om mer pengar. Han bad om en specifik summa som skulle göra det möjligt för honom att köpa sig en bättre skoputsar-utrustning. Jag har glömt summan, men jag minns att det var MINDRE än jag ofta betalar för en fika i Sverige.

  Jag tänkte lite på saken, försökte bli klar över om jag tyckte synd om honom, om jag försökte fly min egen smärta, om jag försökte leta orsaker till hans situation...

  Efter ett tag släppte jag alla tankar , inklusive den att han kunde ha varit mitt eget barn. I friheten från tankar blev han och jag i all enkelhet bara del av samma odelbara helhet. Min närvaro ökade. Känslan var inte smärta utan deltagande, enhet, gemenskap.  När jag mötte honom igen gav jag honom pengarna han bett om och försökte mitt bästa att vara i NÄRVARO, fri från gamla programeringar. Hans glädje och tacksamhet rörde mitt hjärta. Jag såg honom sedan ivrigt arbetandes de få dagar som jag ännu vistades i området. Han vinkade och log åt mig.

  Jag har ofta tänkt på den här händelsen. Om jag hade hållit mig fast i tyngd och smärta, hade det skapat just tyngd och smärta, och avstånd. Nu blev situationen i stället färgad av lätt energi och gemenskap. Och i den lätta och gemenskaps-skapande energin tycker jag fortfarande (eller kanske fullt ut först nu?) att vi alla är varandras naturliga angelägenheter.

  Upplevelsen att vi alla är del av samma odelbara helhet är inte tung - den känns som del av min djupa människonatur, den del som har en glädje utan motsats, för att dess natur ÄR GLÄDJE!

  Den här s k problematiken finns också runtomkring mig varje dag där jag bor. Varje morgon dyker det upp tiggare på olika platser runt om i stan.  Ett välgjort reportage i DN lät oss veta att människorna som tigger ofta är extremt fattiga personer som försöker skapa ett bättre liv för sig och sina familjer. De flesta dagarna ger jag någon 20 kronor, försöker också här vara fri från roller, tankar, föreställningar. Och var och en av de här personerna, du, jag, pojlken i Indien...vi är alla del av samma helhet, del av ALLT SOM ÄR!

  Och det jag vill bjuda DIG på - du vackra medmänniska - är att om du vill kan du  stiga av tyngd, skuld, smärta, känslan av börda eller hopplöshet. Du blir INTE avstängd och kall! Du blir NÄRVARANDE, FRIDFULL, GENERÖS!! Du blir också på ett sunt sätt orädd. Livet är allt vad det ÄR! Att acceptra det utan fördömanden, tyngd och motstånd löser upp smärta inuti dig, gör att du ger närvaro och omtanke utan att dränera dig själv.

  Medans mindet kan försöka få dig att tro att du GER genom att hålla dig själv i smärta så säger det djupare VARANDET att du ger MER när du tar ansvar för att ha kontakt med ditt DJUPA FRIDFULLA INRE!

  Det djupa fridfulla inre finns i varje människa.  När du fokuserar på att leva i kontakt med ditt djupa fridfulla inre händer många saker. Dels är det helt enkelt HELANDE, VARMT och STORT att vara i kontakt med det. Du kommer att ge och berika, vara omtänksam och kärleksfull, utan att göra illa dig själv. Ibland händer det också att DET FRIDFULLA INRE i en person i din närhet känner igen sig, förstärks, gör att den personen naturligt slappnar av och lättare använder sin inneboende visdom, i mötet med dig när du är grundad i kontakten med DITT DJUPA FRIDFULLA INRE!

   Med stor kärlek till DIG,  FRID, ENERGI, lummig grönska och fågelsång!!   RANI

  Kära Du! Du säger så många gånger att du vill ha tyst på tankar, inre ro. Du slår på dina tankar, kritiserar dem, kritiserar dig själv för dina tankar....Ändå tystnar de inte!

  Neej! Faktum är att alla de aktiviteter du räknar upp som sätt att få tyst på tankarna, snarare åstadkommer motsatsen. Det förstärker ditt minds makt över dig. Ju mera du kritiserar dina tankar, dig själv, något...ju mera är du ditt eget minds fånge.

  MEN - varje tanke och varje känsla som stör dig, kan du också använda som en port, en öppning till fördjupad och förstärkt kontakt med inre frid, med allt det OERHÖRDA som finns i ditt inre och som blir nåbart när tanken är tyst.

  Här ett exempel; Du går i centrala sta´n. När du möter människor har du nästan oavbrutna inre kommentarer; en är för tjock, en har "fel" kläder, en flyttar sig inte tillräckligt, en annan går för mycket åt sidan....Ja, det låter ansträngande, uttröttande och stressigt, dock också normalt.

  SÅ, låt nu i stället din vilja till fördjupad inre frid, ökad närvaro motivera dig att prova något annat; Så snart din inre kritiker aktiveras, eller så snart du aktiverar din inre kritiker, låt en del av din medvetenhet BETRAKTA kritikern. Fråga hur kritikern KÄNNS inuti dig själv och VAR TILLSAMMANS med känslan. Gör inget annat med den. Lägg inte till någon mental aktivitet. BARA VAR med det du känner. Och gör samma sak igen och igen när kritikern vaknar.

  Ha tålamod ett tag. När kritikern INTE får ta över händer det nya saker. Lugn, stillhet, enkelhet kan få plats inom dig. Energifullhet för att du inte läcker ut energi genom kritiska tankar, kan hända.

  Det kan också hända att du plötsligt genom upplevelse inser hur mycket smärta du skapar i dig själv med den inre kritikern och att du tar ett varv till i kritikspiralen, öser skuld och anklageslser mot dig själv.

  Nå! Så! Också detta är en möjlig ingång till inre STILLHET, FRID, ENKELHET. Notera vad du känner. Känn det. Var tillsammans med det. Fortsätt att ge det tålamod, att ge dig själv tålamod. Förr eller senare kommer du att uppleva stunder av inre FRIHET, NÄRVARO!

  Kritik och självkritik tar dig inte dit, men att VARA TILLSAMMANS med det du känner tar dig dit. Kanske går det inte så fort som du vill, dock kan du vara säker på att varje gång du ÄR TILLSAMMANS i FULL NÄRVARO med det du känner, har du tagit ett steg i rätt riktning.

  Har kritiken pågått i stor omfattning och länge?! Se det som framsteg när du blir medveten om det och när du upplever allt längre pauser från den. Känn FRIHETEN det ger! Kortvarig frihet är också frihet. Ta till dig upplevelsen av frihet från kritik och frihet från all tankeverksamhet. Låt varje cell uppleva friheten. Det kan vara början till en inre transformation.

Låt dig bli medveten om hur det KÄNNS att vara fri från tankar, fri från all mental aktivitet och hur det KÄNNS att vara i energin av kritik eller vilken som helst form av tröttande mental aktivitet.

  Ibland kan mindet få oss att tro att kritiken når den kritiserade, låter honom eller henne förstå de tillkortakommanden som mindet tilldelat honom eller henne. Mindet kan få oss att tro att kritiken är befogad och behövlig. Och intelligent kärleksfull kritik som stödjer oss själva och andra till sund utveckling, är självklart värdefull, ett sätt att bry sig, ett sätt att visa oss själva och andra omtanke, att visa oss själva och andra mera av de resurser vi bär.

  Men en inre kritiker-röst som INTE avser att stödja och uppskatta, som kritiserar för att kritisera, skadar mest av allt kritikern. Detsamma gäller varje form av tröttande mental aktivitet. Det är inte den eller det vi klagar på som tar stryk. Det är vi själva.

  Vi tror ibland att vi endast kan ta kontakt med vår djupa inre frid på en dyrköpt kurs långt borta. Och det finns absolut bra och prisvärda kurser. MEN det du söker finns INOM DIG och du kan kontakta det genom exakt det som ÄR, överallt och alltid. En störande tanke, en störande känsla - det är fantastiska möjligheter att KONTAKTA din djupa inre frid. Kärlek och förundran inför naturen, ditt barns ögon, ett konstverk...ofta stannar mindet av sig självt vid den sortens händelser. Bli UPPMÄRKSAM på den stillhet, den NÄRVARO som du känner! Låt ögonblicket dröja kvar, vidgas, stanna..! Det är OCKSÅ en ingång till den DJUPA INRE FRID som finns i dig, alltid och överallt.

  Varje ögonblick, varje här och nu, är en möjlig ingång till det du längtar efter.

   I stillhet, närvaro och förundran!!   RANI

  Älskade Du! Ditt mind jobbar på och på kring temat rätt och fel. Mindets aktivitet skapar nästan ständig ständig smärta i dig. Du lever också med skuldkänslor av orsaker som mindet upfinner, igen och igen.

  Kära du! All den tid vi försöker förstå rätt och fel på mindets nivå, är det ofrånkomligt att det skapar smärta, osäkerhet,

distans mellan människor. Mindet är en bedragare - bedömer att den enes rätt är mera rätt än den andres, ger den ene rätt att skada, såra, utnyttja på den andres bekostnad.

  Om du istället släpper hela temat rätt och fel, släpper all aktivitet som mindet producerar, så kommer du bit för bit att "falla" inåt. Djupt inuti finns enhet, samhörighet med allt som är, kärlek och vördnad för LIVET! Att uppleva enheten med allt som är, kärleken och vördnaden för livet hjälper dig bl a att inse att mindets rätt-och-fel-skapande förblindar dig i förhållande till din djupare natur. Mindet kan argumentera, varna, skapa rädslor, skuld, osäkerhet, självkritik...! Den djupare naturen, bortom mindet, har naturlig faschination, glädje, tacksamhet. Den djupare naturen samspelar, skapar, lever....och eftersom den upplever sin samhörighet med allt som är, lever den, samspelar, skapar på sätt som ger respekt, god livs-situation, sund utveckling till allt och alla som den samspelar med.

  Den djupare naturen styrs inte av skuld eller rädsla, inte av o-tillfredställelse eller missnöje. Den bärs av den gränslösa kärlek, tillfredställelse, GLÄDJE, som är dess egen natur, som är DIN EGEN NATUR, bortom mindet.

  Medans mindet säger att du behöver mindet för att hålla kontrollen, för att göra rätt, undvika att göra fel så kommer den gränslösa visdomen bortom mindet att helt naturligt agera på sätt som värnar om livet. Den gränslösa visdomen är NÄRVARANDE och KLARSYNT. Om det behövs sättas en tydlig gräns så gör den det. Men den sätter tydliga gränser utan prestige, bara i enkelhet och självklarhet står upp för och värnar LIVET.

  När du når in i kontakt med din djupare natur, där FRID, STILLHET, NÄRVARO finns faller så mycket på plats. Du kan se, betrakta, notera vad som händer omkring dig, även det som mindet tidigare fördömt och bedömt som fel. I kontakt med din djupa frid och närvaro kommer du att agera och samspela, på sätt som du väljer utifrån kärlek, livsglädje, respekt och samhörighet med allt som är.

  Livet "där ute" kommer att fortsätta att hända med allt vad som är där; en del är enkelt och glädjefyllt, annat är smärtfyllt och komplicerat. Men ju mera du är förankrad, i den gränslösa FRID som är ditt människoväsen bortom mindet - ju mera har du tillgång till kraft, klarhet, enkelhet, NÄRVARO!

  När människor tar den sortens steg som mindet skulle fördömt, så vet det fridfulla inre, när det är rimligt att ge en hjälpande hand, sätta en gräns, försöka bjuda in till andra val å ena sidan, och när det är bäst att inte göra något alls å den andra sidan.

  Förankrad i det fridfulla  inre, ger du uppmärksamhet, bidrar till vidgade perspektiv, sätter gränser, är klar över vad du vill och inte vill, klar över vad du vill och inte vill samspela med. Och allt sker med närvaro, kraft, klarsyn och prestigelöshet.

  När "fel" saker händer VET du i stilla förvissning att det är en störning på den lilla nivån av mind som utspelar sig och att den obegränsade INRE NÄRVARON fortsätter att vara KÄRLEK, NÄRVARO, LIV och LJUS utan motsats! Alla de yttre s k felen, blir så mycket mindre hotfulla, SAMTIDIGT som ditt sätt att leva och skapa ditt liv i varje nytt nu bärs av gränslös kärlek till livet. Kraft och närvaro bär dina steg. Rädsla och fördömanden finns på mind-nivån. Tydlighet; att INTE ge energi till det som skapar distans eller till människors flykt undan närvaro i NUET finns där som en lugn, påtaglig verklighet, på nivån av NÄRVARO, bortom mindet.

  Rätt-och-fel-problematiken blir annorlunda. När NÄRVARON i NUET, närvaron bortom mindet, är livets bärande kraft, vill vi helt naturligt ge och göra det bästa för både andra och oss själva. Och vi är alla del av samma odelbara helhet.

  Bortom mindet vidgas ramarna. Verkligheten blir till LIV och LIV, liv att älska, vörda, LEVA!

  Med oändlig kärlek till DIG!    RANI