Kanske är det inte så ofta som det blir totalt tyst inuti Dig. Dock händer det då och då för många människor;

kanske reser vi på en okänd plats och plötsligt öppnar sig en hisnande vacker utsikt inför våra ögon, kanske ser vi plötsligt årets första blomma, en färgrik fågel eller en liten grå...Tiden liksom stannar, en känsla av andäktighet når in i oss. Eller mera exakt så når inte känslan in i oss, den stiger upp ur våra egna vidsträckta, tysta djup när tankarna tar paus. Och känslan av andäktighet finns där hela tiden, också när vi inte är medvetna om den, också när vi inte har kontakt med den.

  Att dröja kvar i tystnad från tankar,  i de vidsträckta tysta djupen inuti oss - inte bara glimta - utan stanna upp, stanna kvar där, hjälper oss att känna vårt sanna värde, bortom mindet; bortom tankar och känslor.

  När mindet är den styrande kraften i våra liv finns behovet av att bli bekräftad och att bevisa - bevisa sitt värde, sin kapacitet, sin duglighet....Vi har en livsstil, en social tillhörighet, intressen, preferenser. Mindet vill att vi ger "rätt" signaler, visar vår tillhörighet, aktar oss för att visa "fel" signaler...

  När tankarna tar paus och vi får kontakt med det vidsträckta tysta faller behovet av att bli bekräftad och av att bevisa det ena och det andra. I denna vidsträckta tystnad VET vi att vi är värdefulla just som vi är, vi känner vår samhörighet med allt och alla. I stället för att söka bekräftelse och behöva bevisa något fylls vi av den kraft och den närvaro som finns någonstans inom varje människa ALLTID. Enkelhet uppstår. Det mest naturliga blir plötsligt att vilja samspela med livet, med allt och alla på vår väg på, på sätt som hedrar allt och alla, på sätt som bärs av vördnad, livsglädje och respekt för allt och alla. Inget behöver bevisas. Livsglädje, respekt, livsenergi är alldeles nog i sig självt. Den glädje och tillfredställelse som FINNS där inuti oss i FRIHET FRÅN TANKAR är ett naturligt tillstånd.

  Osäkerhet och självtvivel skapas av våra mind. Och MINDET; tankarna och känslorna, är en försvinnande liten del av helheten av vilka vi är. Att medvetet igen och igen gå till den vidsträckta inre tystnaden ställer osäkerhet och självtvivel i ett nytt perspektiv. Osäkerhet kan bytas till livsglädje. Självtvivlen kan lösas upp till en realistisk uppfattning om vad vi kan och inte kan, vad vi vill förkovra oss i, eller vad vi inte vill förkovra oss i.

  Att lära oss nytt, fördjupa oss, förkovra oss är fortfarande centralt i människolivet och människovarandet men vi behöver inte längre förväxla mängden kunskap vi har med hur värdefulla vi är. Vi behöver inte förväxla inlärningsförmåga, intressen, kapacitet....med hur värdefulla vi är. Vårt värde ligger djupare än mindet, oändligt mycket djupare. Att expandera, förkovra sig kan naturligt bäras av livsglädje och kärlek till livet men avgör inte vårt värde i de perspektiv som öppnar sig i FRIHET FRÅN TANKAR. Det är befriande att agera från livsglädje i stället för att agera utifrån bekräftelsebehov. Stressen i att behöva bevisa det ena och det andra faller också när inget längre behöver bevisas för att vi tror att vårt värde ligger i yttre kriterier.

  Det kan låta som en motsägelsefullhet men när vi inte behöver bekräftelse och inte behöver bevisa något, för att vi har KONTAKT med det vidsträckta tysta där inuti oss, kommer vi troligen att uträtta mera, leva i MERA av ömsesidigt framgångsrikt och glädjefyllt samspel, lära oss mera, växa mera som människor, än vi gör när mindet styr.

  Ytterligare ett sätt att gå till FRIHET FRÅN TANKAR, det vidsträckta, inre, tysta,  är att vandra ensam i naturen, fokusera TOTALT på HÄR och NU; känna varje doft, se naturens skönhet, känna vinden mot  huden, lyssna till fåglarna, vinden, prasslet av höstlöv.... och vara TOTALT NÄRVARANDE. I total närvaro tystnar tanken naturligt!

    Ja, det är allt för nu! Allt det bästa till alla från RANI!