Kära Älskade du! Du har just separerat från en relation som varat nästan halva ditt hittillsvarande liv. Du har virvlat ut i smärta och kaos. Den skönhet och fulländning som du har, som du ÄR, är svår för dig att känna just nu. Älskade du! Se till att du tar emot varje utsträckt hand. Låt människor hålla dig, krama dig, ge dig varsamhet, uppmärksamhet och stöd, all den tid som du behöver det.  Och oavsett allt av yttre kaos och av inre kaos - under ytan finns det OERHÖRDA, det som på en och samma gång är din totalt naturliga människonatur OCH ett mirakel.

  Under ytan finns den FRID som ord inte kan beskriva. Där finns en glädje som är villkorslös och utan motsats. Att då och då förnimma något av detta gör krisen mindre dramatisk, gör det lättare att acceptera det som ÄR, med ett minimum av motstånd.

  I Kalil Gibrains litteratur finns här och där uttrycket....-"och när du blöder, blöd glatt och villigt!" Säkert kan detta låta absurt och ironiskt ur ett mindbaserat perpektiv. Men om man släpper det perspektivet och ser till vad motståndet åstadkommer så är hans ord så befogade, så kärleksfulla, omtänksamma.

  Motståndet kan ses som att vi inte accepterar det som är, lever med en åsikt att det BORDE vara annorlunda. Och vare sig åsikten är medveten, omedveten eller bara händer av ren vana...så bygger åsikten upp mera smärta, mera spänning, försvårar och förlänger läkningsarbetet. Att så att säga "blöda glatt och villigt" kan ses som ett uttryck för att låta energin röra sig spontant och naturligt. Livet har ALLA beståndsdelar. Att låta sorg, ilska och förtvivlan flöda när det flödar gör OCKSÅ att vi inte bygger upp ännu mera av spänningar och depression, med att göra motstånd mot det som är.

  Troligen känns då smärtan, ilskan och förtvivlan väldigt starkt för ett tag, och skingrar sig, kommer tillbaka i vågor i en naturlig självhelandeprocess. Sorg, ilska och förtvivlan finns fortfarande, men att inte SKAPA extra av det genom motstånd är en kärlekshandling - extra värdefull att ge sig själv i en tid av kris och utmaning.

     Här en meditation - en GÅVA till DIG;

    Slut dina ögon, ta långsamma, STORA andetag. Låt varje andetag hjälpa dig till mera och mera NÄRVARO, i kroppen och i NUET!

   Se nu dig själv i en av de miljöer som hör till dina mest välbekanta. Se dig omkring! Hur ser det ut?  Vad finns i den här miljön? Börja nu gå i någon riktning som du väljer. När du gått en liten stund finns det plötsligt en dörr framför dig. Miljön ändrar sig. Du ser inte vad som finns bakom dörren. Ska du gå genom dörren - eller ska du inte? Du har en STARK känsla av att genom dörren är den ENDA möjliga vägen. På en och samma gång känner du en vilja, en stark ingivelse, att gå genom dörren, och tveksamhet och rädsla. Känslan av att gå genom dörren är den ENDA möjligheten, tar överhanden. Du öppnar dörren och först ser du inte vad som är på andra sidan. Vacuum, dunkel, dimma...finns det något ALLS där? Är det ut i tomhet och ingenting? Kommer du att falla handlöst i tomrum?

  Ingivelsen att gå är så stark att du går - fast du inte vågar! Och du faller! Du blir först SÅ RÄDD! Ingenstans känner du fast substans, något att hålla i, något att stå på. Du fortsätter att falla. Det finns inget att hålla i. MEN - plötsligt känner du - samtidigt som det inte finns något att hålla i, håller något eller någon, något eller någon som är varsam, varm och kärleksfull - i dig! Du är famnad! Något eller någon håller i dig med total ömsinthet, villkorslös kärlek och NÄRVARO! Fallet KÄNNS annorlunda. Du landar totalt mjukt, hel och välbehållen, på det mjukaste, lenaste gräs. Du känner gräset mot fötterna. Luften runtomkring dig är både värmande och sval. Nu upptäcker du att din kropp andas så lätt, så fritt. Du sträcker dina armar högt i luften. Känslan av att vara totalt trygg, livet håller med gränslös kärlek i dig, är så stark att du börjar skratta. Det ligger morgondimma i gräset och runtom dig. Nu ser du en stig.  Du börjar gå på den. Här och där utefter stigen finns bilder från ditt liv. Och utan att du vet hur du vet, så VET du att varje steg och varje händelse hittills i ditt liv berikat dig, getts till dig som gåvor för att hjälpa dig att se en bit till och en bit till, av miraklet som är livet och miraklet som är DU!

  Vandringen och bilderna väcker känslor. Samtidigt är något totalt nytt och totalt annorlunda; Du har ingen rädsla och inget motstånd, bara tar emot just det som kommer, just det som händer.

   När du plötsligt minns att ditt liv är i kris, börjar du åter skratta. I din vandring och bland känslor som kommer och går, har ett annorlunda perspektiv öppnat sig. Krisen i ditt liv är plötsligt en liten del i en omätligt stor helhet. Den omätligt stora helheten har ingen början och inget slut. Den är LEVANDE, KÄRLEKSFULL, SANN. Den innehåller ALLT, inklusive smärtan, och den är totalt trygg!

   Nu ser du en vägg framför dig. Du ser inte vad som finns bakom väggen. Men du KÄNNER att det är ditt eget liv, den nya fas som du är i nu. Du förundras över din egen oräddhet. Väggen ser hård och tjock ut. Men när du går med beslutsamma steg emot den, ser du att den inte alls är hård eller tjock. Den är mera lik en dimridå, som du enkelt kan gå rakt igenom.

  Du går rakt igenom väggen. Något känns i dina ögon, mot huden. Ett kort ögonblick kan du inte se något. I nästa stund öppnar sig ett vidsträckt landskap som glittrar som silver och guld inför dina ögon. Det är ett böljande landskap med blommor och träd. Vatten glittrar ett stycke bort, en höjd, en skog, ett berg reser sig i fjärran. Och på ett självklart sätt känner du, VET du, att landskapet är en spegelbild av din själ, av dig, det djupa naturliga i dig som finns bortom tankar och känslor. Du känner att du kan påverka landskapet. Du känner också att solsken och regn är lika viktiga, att storm och stillhet är lika viktiga, värme och kyla, ljus och mörker, ensamhet och gemenskap...alla väder, landskapstyper, årstider...

är del av HELHETEN. Du känner plötsligt din egen andning, så LUGN, så FRI! Andningen är hel och total på ett lugnt sätt. Det bubblar upp ett skratt inifrån dig.

  Bortom orden känner du TOTAL KÄRLEK, ett totalt JA, till livet som det är, till livet som det händer av sig självt och till DIG! Du känner och famnar om, att du kan acceptera LIVET i kärlek och förundran, SOM DET ÄR! När det är möjligt kan du bestämma, ta steg, göra förändringar, i harmoni med dig. Det du inte kan påverka kan du vara tillsammans med - i FULL NÄRVARO - eller lämna!

  Plötsligt är allt så enkelt. Du skrattar och dansar över mjukt gräs. Du plockar en bukett blommor, låter blommornas skönhet fylla ditt hjärta och varje cell av ditt väsen. Du är ETT med allt som är och kärleken, flödet, samhörigheten inifrån dig är själva LIVSKÄNSLAN! De yttre omständigheterna får komma och gå. Du är ett med ALLT SOM ÄR!

  Varje steg i ditt liv är TRYGGT, MAGISKT, LEVANDE! Livet ÄR och du ÄR! Du är ENKELHET, NÄRVARO, LIV! Du är KÄRLEK och MEDVETENHET!

  Med beslutsamma steg och med överraskande oräddhet reser du dig, sträcker dina armar högt, njuter av livsenergin i dig, njuter av livsenergin som är ditt eget väsen!

                                Med stor kärlek till DIG och med FINSK NATURMAGI!   RANI

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det mind som inte är förankrat i vår djupare dimension är till sin egen natur destruktivt. Det kan vara svårt att inse. Kanske VILL vi INTE se det.  Det icke-förankrade mindet upplever alltid brist och rädsla. Det finns oräkneliga uttryck för...

   Alla människor har och ÄR en djupare dimension. Jag kallar den ofta vårt o-betingade människoväsen. I kontakt med vår djupare dimension förstår vi genom vår egen direkta upplevelse, att livet är heligt, stort, oerhört. Att ha kontakt med den här d...

  Kära Du! Åren har rullat på och du dömer dig själv både hårt och skoningslöst.   Jag vill bjuda in dig till ett annat förhållningssätt. Einstein sa -"Våra huvudsakliga problem kan inte lösas på samma nivå, som de uppstått på"!      Att döma...

    Dear You! At an early part of growing old You are judging yourself really hard. I invite You to something else. Einstein said -: Our main problem cannot be solved on the same level as where they arose"!     Judging Yourself is Your minds ac...

     Reaktivitet är ett så vanligt fenomen att vi ofta ser det som att det kommer ur en sorts sanning om verkligheten, att det är en självklarhet att  reagera igen och igen i olika situationer. Kanske är det en kollega på jobbet, en trafiksituation, ...